Sätesgård var under medeltiden benämningen på en gård som beboddes av en frälseperson. I samband med Erik XIV kröning 1651 utfärdades särskilda bestämmelser för sätesgårdar och man började använda begreppet säteri. Genom särskilda adelsprivilegier skapades ett strikt regelverk för hur säterierna skulle vara byggda och kraven på ståndsmässighet blev uttalat och formaliserat. Säteriet blev genom dessa adelsprivilegier en frälsejord som var befriad från all skattskyldighet till kronan. Enkelt uttryckt hör begreppet sätesgård samman med det medeltida frälset medan säteri är kopplat till adelsprivilegierna från tiden efter Gustav Vasas regeringstid.